En av de värsta dgarana i mitt liv...

Som ni vet är jag tillbaka i Sverige. Orkade inte riktigt skriva om allt som hände då jag både psykiskt och fysiskt varit utmattad efter hela händelseförloppet, men nu ska nu ska ni få höra hela storyn, som kändes som något som lugnt tar sig in på listan som en av de värsta dagarna i mitt liv.
Dagen började dåligt. Först glömde jag min svenska mobil hemma, vilket gjorde att jag inte hade någon som helst kontakt med omvärlden då min turkiska mobil är per kontantkort med fria minuter endast inom Turkiet. Vi kommer till Hyllie för att ta tåget till Kastrup, finns absolut inga parkeringsplatser så när jag kommer ner på perrongen och trycker på knappen för att öpnna dörrarna till Öresundståget så kör det iväg. Ja, jag är alltid last minute på flygplatsen, men trots att jag bara behöver checka in 45 min innan så brukar jag vilja vara där 1h innan…you never know with those trains…

Kom till incheckningen ca 50min innan, inga problem. Får min biljett, beställer en macka på Joe & the Juice och boardar planet. Fullt plan och jag får ett mittsäte…

Landar i Turkiet strax innan klockan 21, går till passkontrollen där jag visste att jag skulle bli tvungen att betala böter för att jag stannade över längre sist (fick detta besked i Istanbul när jag lämnade Turkiet sist). Så bli intagen i ett rum. ”visum?” Ursäkta? Jag behöver inget visum. Får då besked om att eftersom jag stannade över så får jag inte komma in i landet. Och även om de sa i Istanbul att jag skulle betala böter för att få komma in så stämde detta inte fullt ut. Jag måste alltså åka tillbaka till mitt land, ansöka om visum och med visum i mitt pass komma tillbaka och först då betala mina böter för att få komma in. Jag blir helt paralyserad, vaddå åka tillbaka, visum och sen ändå komma tillbaka och betala här? Det var ju inte vad som var sagt innan.
Så kommer nästa smäll, inte bara att jag inte ska få komma in i landet, utan de säger att nästa plan tillbaka till Köpenhamn går först om en vecka och under denna tid vill de sätta mig i ett rum på ca 4x4m med stolar på flygplatsen där de kommer komma 3 gånger per dag och ge mig mat. Nu börjar jag få riktigt panik och tårarna bara kommer, kanske inte så mycket för att jag är ledsen (vilket jag såklart är, E väntar på andra sidan och jag kan inte ens ringa honom just nu, samtidigt har jag ingen mobil som fungerar för att ringa utanför Turkiet), utan för att jag är så förbannad. Dels har jag redan varit i Sverige i 3 veckor, då mina 180dagar inte tog slut innan (som jag blev sagt att jag var tvungen att vänta ut), hade jag fått rätt info hade jag kunnat skaffa ett j*vla visum under tiden, dels säger de att de ska ”låsa in mig här” och sen är jag trött. Tillslut säger de att de kan sätta mig på planet som jag kom med tillbaka till Danmark, men det går till Billund (var fan i DK ligger Billund?!?!) jag inser samtidigt att jag kommer landa någonstans i Danmark mitt i natten, utan en fungerande mobil och jag kan inte ens ringa mina föräldrar.

Fortsätt läsa...

xo--Vicky 
Bloggar även på http://vicktoria.malmolife.se 
Follow Me on Twitter VicktoriaM!
Follow Me on Instagram vicktoriamurawska