Retrospektiv 2013

I will post this retrospective in English too.

Brukar alltid köra med en årskrönika, men i år känner jag att ett retrospektiv "makes more sense".

2013 har varit ett väldigt händelserikt år. Det är året då jag persoligen känner att jag hittade mig själv, året då väldigt många saker föll på plats för mig, i alla fall psykiskt, känslomässigt, ja allt. 

Låt oss börja från början, min första resa till Brasilien förändrade kanske inte mitt liv, men gav mig andrum. Jag kände att jag hade ett nytt mål, ett verkligt mål och att jag verkligen kunde lämna backhoppningen bakom mig. Missförstå mig inte fel, den har varit en stor del av mitt liv, men ibland är det dags att gå vidare, att inte få någon "re-lapse". Tror dock inte detta kan hända innan man är redo, och under min tid i Rio, under tiden som Planica och skidflygningen pågick och jag inte saknade det det minsta, glömde faktiskt t.o.m. bort att det pågick, kopplade inte ens ihop statusarna som folk postade på Facebook och främst av allt, så brydde jag mig inte, hade nästan istället en aversion och tänke "Gud så skönt att slippa allt det där".

Under årets gång, träffade jag fantastiska nya vänner (kommer ett inlägg om detta också inom snar framtid), förlorade andra vänner, eller de visade sina "true colors". Ska inte sopa det under mattan, sveken avlöste varann över hela året och fler vänner kunde bockas av från listan. With me you get one real shot. Andra vänner bevisade ännu en gång hur de var och att de ej är pålitliga, medan andra visade att de verkligen finns där, nya som gamla, i vått som torrt, absolut några överaskningar fanns på listan.

Vad jag lärde mig under året gällande vänskaper är verkligen att inte försöka för mycket, att bara let it be, let it go. Detta har underlättat under årets gång.

Att ännu en gång komma tillbaka till Sverige visade mig ännu en gång, denna gång gick det dock nog in på riktigt, att I don't belong here. Jag trivs inte i Sverige och tror aldrig att jag kommer att göra det, så det var väl bara att ta beslutet, som egentligen borde ha tagits för länge sedan och skippa dåliga undanflykter. I will never live here.

Detta året fick mig även att öppna upp mig till folk mycket mer än jag någonsin gjort innan. När jag åkte tillbaka till Rio de Janeiro, så kom det in en person i mitt liv, super otippat, som typ "got me at hello". Var jag kär i första gången i mitt liv? Kanske. Mina vänner i Rio sa i alla fall det. Denna kille fick mig att se livet med andra ögon, fick mig att känna saker that didn't make any sense. Tror at han alltid kommer vara en speciell person i mitt liv. Han lärde mig så mycket under kort tid...om mig själv. Det var som om poletten ramlade ner (och nej, jag pratar inte om sex nu, come on...), det är en kille som inte kommer vara redo de närmaste 10 åren eller nåt att ha något seriöst, jag är inte naiv. Vi vet båda att det aldrig skulle funka, men samtidigt kan vi inte släppa varann helt.

Jag fick nog tillslut, fuck that, i samma veva ville en annan fotbollsspelare gå ut och käka, tänkte först säga nej, men tänkte jag, WTF, gratis middag... (mitt mindset var inte det bästa just då), helt oupklädd i jeansshorts och en spetstopp träffa jag killen som betyder så sjukt mycket för mig just nu. Motsvarigheten till den första och bara så otippat, men ja ibland ger väl livet dig en curveball, right?

Insåg också att jag trivs bäst med min "familj" när vi har lite avstånd mellan oss, att det är då som vår relation är som bäst. Ni vet när den där saknaden finns lite? 

Jag insåg också att man kan vara deprimerad vart man än befinner sig i världen, men att det är lättare att ta sig ur sängen på vissa ställen än andra. Jag må älska shopping och mode, men det finns så många saker i livet om jag värdesätter så mycket mer.

Rasism är något av det äckligaste jag vet och jag mår illa, bildligt talat när folk får ur sig strunt, det är inte ens värt att ge någon respons.

Som sagt 2013 var kanske inte det bästa året någonsin, men det är nog ett av de åren som lärt mig mest. Vill inte kalla det livsläxor, snarare uppenbarelser. Inga ursäkter, just do it.

Tack 2013, och välkommen 2014 så jävla mycket. Jag ser så mycket fram emot Dig.

Life Is A Journey...

xoxo, 
Vicky 
Follow Me on Twitter VicktoriaM!