Just the Way It Is

Anna skrev det så bra i sin blogg, att jag likagott skulle kunna ha skrivit det själv, därför snor jag hennes text rakt av:

Om någon skulle fråga mig vilken min bästa egenskap är, skulle jag svara att jag är en bra människokännare (att jag är glad och flexibel skulle jag kanske svarat). Jag har ganska lätt att läsa av folk, deras intentioner, om de är äkta eller falska, och vad de vill.

Jag har träffar personer hela tiden som är huuuur trevliga som helst mot mig, puss puss och gulligull, och sekunden efter jag vänder ryggen till snackar de så mycket skit att klockorna stannar. Nej, jag är inte paranoid, jag är bara inte naiv.

Kompisar frågar mig ibland hur jag orkar med det… Hur orkar jag vara trevlig mot människor som slänger dynga över mig? Är inte jag lika oärlig och falsk själv då? Men jag har ingen anledning att vara otrevlig mot någon. Är det inte deras problem om de inte kan vara rakryggade nog att se mig i ögonen och säga vad de egentligen tycker?

För mig räcker det att jag vet var jag har människor, jag ger de flesta människor en chans, ofta har man bara en chans i livet, man får ta den eller sumpa den. Jag säger inte att jag aldrig ger någon en andra chans, det gör jag, men då är det redan på en helt annan nivå.

puSS,
xXxVickanxXx