Det är de små sakerna som folk kanske inte lägger märke till direkt, de små sakerna som visar om en vänskap verkligen är äkta och villkorslös, om personen i fråga verkligen bryr sig. De små sakerna som visar vad någon känner fast de stora sakerna kanske inte får det hela att gå ihop i ens huvud.
För mig är de där små sakerna det viktigaste som finns, det är så jag identifierar folk, så jag kan rangordna de och sätta de i gränslösa fack. Det finns folk som man vill släppa, men samtidigt något som gör att du inte kan. Rädslan för att denna person alltid kommer att ha en plats inom dig och att du inte kan göra något åt det. Vad gör man då? Hur lär man sig att leva med denna rädsla och hur glömmer man den?
Idag lärde jag mig en ny sak, en sak som visade mig att jag kanske inte hade helt rätt när det kom till en person. För hur mycket kan man ge och ge och ge, men utan att få något tillbaka? Folk gör allt för en så länge som de kan vinna något på det? I´ve learned my lesson... Finns dock inget som säger att jag inte kommer begå felet igen, och igen. ´Cause I´m just a giver...
xoxo,
Vic
No comments:
Post a Comment