Mitt namn är Vicky

Läste ut boken "Hjälp jag heter Zbigniew" av Zbigniew Kuklarz igår. Det är en bok av en polsk kille, uppvuxen och född i Sverige dock med massa influenser av den polska kulturen. Vissa saker tycker jag att biografin för fram bra och prickar mitt i prick, medan jag tycker att andra får det "polska folket" att se helt fucked up ut. Jag läser boken och skäms. Inte över att vara polsk, utan över vad denna kille skriver och att detta får svenskar och andra att tro att det verkligen ser ut så i en vanlig polsk familj. Jag tycker att varje polsk individ i Sverige borde läsa den, och jag tror och hoppas att folk inte känner igen sin egen familj i berättelsen till 100%. För ärligt talat tycker jag att boken är ganska sorglig i det stora hela.

I ett anorektiskt radhus tillsammans med en rottweiler, fem katter, två varaner och tre överfinniga tonåringar i tristaste Haninge firar hela släkten Kuklarz fyrtioårsfest. Agnieszka fyller år och Zubrowka-nubbarna flödar. Polska hårda män måste skylla tårarna på snapsarna när vackra polska stämmor höjs till underbara känslomättade sånger i en kommun som stinker medelsvensson. Den svenskaste av dem alla, lillebror Zbigniew, är vår berättare och när festen fullständigt spårar ur som en burlesk, polsk Lars Norén-buskis behöver läsaren någon att hålla sig i.

Hjälp jag heter Zbigniew är en berättelse om att växa upp som machopojke i Stockholms mindre glamorösa kvarter. Om att vara andra generationens polack i ett samhälle där man bara vill smälta in trots att man har ett förnamn ingen kan uttala, ett efternamn som lockar till snuskiga skämt och pinsamma föräldrar som inte kan fixa reflexiva pronomen. Det handlar om hur svensk man faktiskt kan bli om det är en strategi för att överleva. Det är också en berättelse om äktenskap utan kärlek och barn som kommer i kläm, om tuffa män och pojkar som gör allt för att bli likadana, om svartjobb och om skitjobb - och om familjer som trots konflikter håller ihop.

Har någon läst den?

xoxo,
Vicky