Läste ut boken inatt. Ska börja med att ge den ett minus för formatet. D.v.s. att den ej finns tillänglig i pocketformat, utan är en stor inbunden bok på 800g. Värdelöst att läsa, tycker iaf jag. Över till boken då.
Carolina´s första bok Ego Girl älskade jag, den var sjukt lättläst och man kunde inte lägga den ifrån sig, den var sjukt spännande, så jag förväntade mig samma sak av denna. Blev väldigt besviken måste jag säga. Boken fäljer fortfarande Carolina´s liv, men inte på samma sätt. Carolina skriver mycket mer om självkänsla och pep, om hennes konst och känslor. Det känns mer som en må bra bok, pep bok á la den som Blondinbella håller på att skriva. Vissa kapitel är bra, det ska vi inte komma ifrån, andra är dock så träiga att man faktiskt hoppar sidorna. T.ex. finns där ett kapitel där henens medium (ja, fler kapitel handlar om mediet hon går hos) berättar om Carolina´s olika tidigare liv... Sista kapitlet är fanbrev som hon besvarar, men många av frågorna har hon redan besvarat under bokens gång. Nästsista kapitlet är det folk som känner Carolina som berättar om vad de tycker om henne...
Men som sagt boken har sina ljuspunkter, men de är få...
Nej, så denna bok skulle jag inte rekommendera om ni säker en "uppföljare" på Ego Girl, ni kommer bli besvikna. Boken som bok ger jag dock 2,5 av 5 stjärnor.
Har ni läst den? Eller Ego Girl? Vad tyckte ni?
xoxo,
Vicky
No comments:
Post a Comment