En Blivande Sjuksköterska's Bekännelser

Not often do I share my privacy, but here you go. Me & My love in Turkey at Lara beach.   If you wanna know more? Check my regular blog out:  http://vicktoria.malmolife.se/privat/vill-ni-veta-mer-om-min-man Vicky   Bloggar även på  http://vicktoria.malmolife.se   Follow Me on Twitter   VicktoriaM ! Follow Me on Instagram  vicktoriamurawska 

A lot of people feel that I have a really privileged life. And don't get me wrong, I do, but I have fought to come where I am and everything I've accomplished, all work with the SkiJumping World Cup and other sports events, nothing has been given to me on a silver platter. Obviously to you haters I would never show any bad sides, because why would I? I deal with my problems alone, why let anyone see them? Believe me, my life is not a fucking bed of roses. Even if it may look like it sometimes.     xoxo,   Vicky   Follow Me on Twitter VicktoriaM !

Tänkte först skriva att det har med åldern att göra, men det stämmer inte. Jag tror att allt som händer en har med vana att göra, vissa vänjer sig snabbare än andra. Jag är tyvärr en person som vänjer mig väldigt snabbt vid allt.  Supersjysst utsikt (som t.ex. from mitt hotellrum nu, vaddå sea-view, såå?!) . Känns nästan som jag får en adrenalikick av nya saker i några miuter, sen går det över och blir normalitet för mig. Samma med uppmärksamhet. I couldn't care less. Obviously, om ni nte visste det sedan innan, så kan du som blond få typ vilken kille som helst här i Brasilien , de brasilianska tjejerna hatar dig eller försöker bli din bästa vän (allt för att du ska hålla dig borta från "deras" kille). Men iaf vad jag ville komma till var att när jag flög ner till Brasilien första gången, så var alt typ WoW och kom och ta mig, i typ 1 månad, sedan blev jag bara mer och mer avtrubbad och tillbaka til mitt bitchiga ouppnåeliga (inte mitt eget påhittade ord, utan det...

Jag delar med mig ganska mycket i bloggen, men samtidigt är jag väldigt privat med mitt "personal life". Då det egentligen är skitsamma och jag ändå inte skriver ut namn eller visar foto, så kan jag iaf berätta att det finns nackdelar med att dejta någon som är känd eller barn till en kändis. Handlar kanske inte om att de är "full of themselves", men att messa klockan halv fem på morgonen och typ "E du där?" och liknande fem stycken mess i rad, så att man vaknar (jag menar, you never know, får du fem mess på raken, så måste man kolla, något kan jue ha hänt). Jag sover , svaret blir whatever, jag kommer över nu. Jag sover klockan är halv fem på morgonen. - I don't care jag är hos dig om 15minuter tops". Så man får snällt gå upp ur sängen och vänta på att taxin ska komma. Ni tänker kanske, varför inte bara skita i han? Jo, för att då hade nog hela apartmentbuilding fått vakna. Är man van att få som man vill så är man. Jaja, sometimes life i...

Shit asså, jag har ALDRIG PMS, men de senaste dagarna har varit katastrof. Har varit so emotional och lättirriterad att det varit helt sjukt. Har dock varit ganska mycket med folk runt om mig, så det har väl gjort sitt.   xoxo,   Vicky   Follow Me on Twitter VicktoriaM !

Ibland får man inse att man inte orkar, att saker och ting, eller vänner inte är mödan värda. Att det är dags att gå vidare och lämna allt halvdant bakom sig, inte vara den som ser i backspgeln hela tiden, för det är ingen annan som verkar bry sig. Varför bry sig om något som tar mer energi än det ger stimuli i slutändan, när man lagt ihop alla minus och plus, så landar det hela fortfarande på ett minus. Jag säger inte at man ska sätta ett streck över allt och alla, men nu orkar jag inte längre. Live your life and I'll live mine.  Bara för att klargöra så har et inte hänt något speciellt, mer än många sena nätter med tankarna snurrandes etc.   xoxo,   Vicky Follow Me on Twitter VicktoriaM !