Double Up for Schlieri :)

Han knockade alla i Stams, vann stort, idag på stora backen på Bergisel gjorde han likadant. Som sagt mådde jag inte prima, men det var en mycket trevlig dag. Åkte dit med Bine. Det som var roligast under hela dagen var dock faktiskt inte att Schlieri vann, för som han själv sa "Ja, det är väl inget nytt sen sist :P".

Det som jag var mest glad över var att Morgi var glad, riktigt glad, en glädje som jag inte sett hos honom på länge. Sen hände en sak till, fast det behöver vi kanske inte ta i bloggen direkt. Men the connection is back, och det gör mig lite orolig. Morgi kan dock alltid bli hissförare, eller dörrvakt tyckte han själv..haha.. Morgi och Schlieri är även bra vänner igen, vilket är nästa positiva grej :) Vi hade så sjukt roligt i liften, så ni anar inte. Morgi gjorde dock övervikt..hahaha... Ditt tjocka fan (röv, säger man här) skrek 3S över hela hissen, jag visste väl fan att det var du..hahaha...


Ja, asså Gregor Schlierenzauer vann, Thomas Morgenstern var tvåa och Andreas Kofler på tredjeplats. Ett riktigt fint podium :) Därtill Stefan Thunbichler som 4:a :) Som sagt väntade jag på 3S medan han bytte om, mådde så himla piss, så när han frågade om jag inte skulle med till Stubai, så sa jag nej. Ja, ni kan plocka upp hakorna från marken nu. Vi hade dock ett riktigt bra talk, ganska roligt och lite irri blev jag dock på han, han vet liksom exakt vilka knappar han ska trycka på (det är faktiskt lite scary hur väl han känner mig ibland). Idag tyckte han att jag skulle få reda på att folk ofta berättar många saker om mig till honom (ja, det började inte så, det började med att vi snackade om att "vissa" behöver längre *internt*). Vilket gjorde att jag sa att jag inte ens vill höra det, och att att typ 10% av sakerna han hör stämmer, vilket han sa att han såklart visste, och ja lite till.

Jag gillar verkligen den här killen så himla mycket, ni anar intre hur mycket. Jag tycker han är klockren. Han är så perfekt som man kan bli personlighetsmässigt, och jag gillar honom bara mer och mer jue mer tid jag spenderar med honom.

Såklart var hans übersöta föräldrar också där :) Hans mamma är verkligen världens gulligaste.

Mario Innauer hoppade också, så ja, han lever och hoppar :)

Ja, förutom allt pussandes och hälsandes hände det em hel del till i backen och jag är verkligen glad att jag pallrade upp mig ur sängen och körde dit, fast jag måsse som jag mådde. Backhoppningen är en väldigt positiv del av mitt liv, en stor del av mitt liv och fast jag kanske vill minska på den, så stannar det för alltid väldigt close to my heart.

Fler foton kommer komma upp på polska bloggen :)

xoxo,
Vicky