Tror ni att det är förutbestämt om man är en dejtingmänniska eller ej? Mina kompisar dejtar killar till höger och vänster, men fast jag bestämmer mig för att jag ska, så orkar jag inte. Jag hatar att gå på dejter och ha typ 89% meningslösa konversationer med killar jag egentligen inte är intresserad av. Jag har aldrig varit dejtingtypen, har aldrig tyckt om det. Jag tror inte fullt ut på kärlek vid första ögonkastet, men jag tror på "det" vid första ögonkastet. Antingen funkar man med någon eller inte. Jag kan typ bestämma att oki, låt oss hitta på något, men sen backar jag ur i sista stund för att "ehh, pallar inte med honom" . Jag hittar nästan alltid något fel. Men man blir väl lite vriden när man bara omgivit sig med toppatleter sedan man var 10år gammal. Man får ett annat tankesätt, en annan syn på saker och ting. Nu pratar vi inte bara utseendemässigt, utan även var man är i livet, ambitioner etc. Jag har inget nyårslöfte, glömde ens att man borde ha något, m...
Det är snabba beslut som gäller ibland. Nu ska vi ut och käka fancy dinner, jag & Jossan. Eagles Astoria mer exakt. Hörs senare.
Kommentarer