Jag känner till Emma som elitsimmerskan som spräckte drömgränsen på 30sek i 50m bröstsim och därmed tog världsrekord. Svenskan som tagit så många medaljer i VM och EM för Sverige, så att läsa att hon ville ta sitt liv, gjorde mig minst sagt ställd.
I Aftonbladet Plus ger hon en intervju. Publicerar delar av den nedan.
Hon var bäst i världen och bara ett halvår från sitt efterlängtade OS–guld.
Men hon vill inte leva. Svårt nedkyld och kraftigt berusad står elitsimmaren Emma Igelström beredd. Att hoppa ner i det iskalla vattnet.
Den 26 november 2010 hittas Emma Igelström svårt nedkyld och berusad vid kajkanten i Helsingborg. Samma dag har hon bestämt sig för att ta sitt liv genom att hoppa i det iskalla vattnet och under hela dagen har hon hällt i sig alkohol för att våga. Det är slutet på sex års problem, men en av hennes närmaste vänner; Marie, lyckas hitta henne och få in henne på sjukhus.
- Jag minns ingenting av den kvällen. Men hade inte Marie hittat mig så hade vi inte suttit här i dag. Det var 20 minus den kvällen. Hade jag hoppat i vattnet hade det varit kört, det går på två sekunder när det är så kallt.
Vad är det nästa du minns?
- Att jag vaknar upp på sjukhuset på morgonen och har slangar överallt. När jag kom in på kvällen så hade jag 4,2 promille alkohol i blodet. Det första jag sa till läkaren när jag vaknade till liv var att han inte fick släppa ut mig igen förrän jag fått hjälp.
Du var alkoholist?
- Ja. Jag kan se tillbaka och inse att jag aldrig kunnat dricka normalt. Vi tränade så otroligt mycket under min simkarriär, så då fanns det inte tillfälle att dricka. Men sen när karriären var över så kom det smygande. Jag har aldrig varit den som sitter och dricker varje dag, det var därför det var så svårt för mig att inse att det var ett problem. Jag tänkte att folk är ju ute torsdag till lördag, det är väl inget konstigt med det? Men jag slutade inte dricka förrän jag däckade. Sen var min pappa med i en svår cykelolycka och låg i koma i nio veckor. Då blev det riktigt fel för mig.
Men det vände när du vaknade upp på sjukhuset?
- En vecka senare lades jag in på behandlingshem. Och jag skulle ljuga om jag sa att det inte gick upp och ner. Behandlingen var skittuff. Ibland ville jag bara dra iväg och stänga dörren. Jag fick se mig själv på ett sätt som jag aldrig velat se . Jag har fortfarande skitdagar, men de får mig inte att må dåligt längre. Men ju mer jag jobbar med mig själv så blir inte dalarna så djupa längre. Och topparna blir inte så euforiska heller, men det är okej så länge jag slipper de djupa dalarna.
Strax innan den där novemberkvällen 2010 så tvingades hon också erkänna att hon förskingrat 40 000 kronor från det försäkringsbolag där hon hade en provanställning. Eftersom hon erkände slapp hon åtal och rättegång.
Vad hände egentligen? Varför tog du pengarna?
- Det är det enda jag inte vill prata om. Eller, jag hade gärna gjort det. Men jag har inget minne av det. Jag kommer inte ihåg någonting. Det är ju en effekt som alkoholen kan ha.
Var alkoholismen det svåraste du varit tvungen att ta dig igenom?
- Nej, ätstörningarna var det svåraste. Utan tvekan. Det tog mycket längre tid. När jag väl hade bestämt mig för att sluta dricka alkohol så var det bara att sluta. Det svåra var att ta tag i det som gjorde att jag använde alkoholen. Men mat måste du få i dig. Och det kommer fortfarande dagar då jag känner att det är jobbigt. Men det kan å andra sidan mina kompisar, som inte har ätstörningar, också känna. “Fan vad onyttigt med den här semlan, nu måste jag ut och träna”.
När hon var 14 år gammal vann hon EM-guld på 50 meter bröstsim. Två år senare sa dåvarande förbundskaptenen Hans Chrunak till henne att hon var för tjock för att någonsin kunna bli bäst i världen. Emma Igelström bet ihop, åt mat, spydde upp det, tränade stenhårt och blev bäst i världen. Men fick också anorexia och bulimi.
- Jag har inget otalt med Hasse, som alla vill få det till. Vi har en jättebra relation i dag också.
Som att vara med på OS? Du skapade ett väldigt rabalder i veckan när du gick ut och sa att du ville vara med där igen?
- Haha, jag trodde inte att det skulle bli så stort. För mig är det inget konstigt att säga att jag drömmer om OS. Men jag säger inte att jag ska simma i OS om fyra år eller att jag ska satsa på det. Jag har sagt att jag drömmer om det, och det är en jäkla skillnad.
Men du tränar stenhårt sedan i somras?
- Jag återfick glädjen med simningen, helt plötsligt. Jag trodde aldrig att jag skulle få tillbaka motivationen. Nu kör jag fem-sex fys - och fyra-fem simpass i veckan. Jag har hjälp av en kostexpert som säger till mig exakt vad jag ska äta. Jag fattar inte varför jag inte tagit hjälp tidigare. Nu vet jag att jag får i mig den mat jag behöver och jag kan njuta av den också. Och min fystränare är mycket för att köra med kvalité och med hög puls hela tiden. I går var det en övning som jag skulle köra fyra gånger fem minuter. “Fan, vad enkelt”, tänkte jag. Men sen bara sprang jag ut och spydde som en gris. Jag var så jävla trött. Och hon bara stod över mig med en proteindryck och skrek “drick!”.
När du var som bäst i början av 2000-talet så var du överlägsen i världen. Är det verkligen möjligt att komma tillbaka till den nivån?
- Det vet jag inte, men jag är nyfiken på om det går. Det är klart att jag har funderat på om det är värt det, men jag vill inte sitta här om fem år och ångra att jag inte försökte. Ja, det kan gå åt helvete, men då vet jag det. Och då har jag oavsett fått känna glädjen i vattnet igen. Nu håller jag bara på och bygger upp mig, det får ta den tid det tar.
Vad tränar du mest av nu?
- Fysträning. Simträning på land. Jag måste bli starkare, snabbare och mer explosiv. I bassängen ska jag bara mata meter just nu, hitta känslan igen. Men jag ska inte upp i de träningsmängder som jag hade då. Min kropp är äldre och jag måste hitta en balans där jag orkar både fysiskt och mentalt. Simningen har förändrats i dag också, så det behövs inte lika mycket träning. Mer kvalitet än kvantitet.
Du simmade på 29,96 då. Hur nära är du den nivån nu?
- Jag har bestämt mig för att inte jämföra tider. 29,96 är då. Jag får börja här och nu. Det gör det jäkligt roligt, jag utvecklas hela tiden. Sen kommer jag att komma till en punkt då jag måste göra valet, om jag ska lägga allt åt sidan ett tag och satsa allt på OS.
Men är du inte tillbaka i de gamla vanorna då?
- Nej, bara jag vet att det är en viss tid, sista året inför OS. Då är det inget farligt att tänka på simning 16 timmar om dygnet. Men det får inte bli en never-ending-story. Fan, jag har ju en dotter. Olivia betyder ju mer än någonting annat för mig. I dag finns det saker som betyder mer för mig än simning, jag har en förmåga nu att skaka av mig simningen lättare.
Vicky
No comments:
Post a Comment