Tuesday, December 15, 2009

Hat & Ilska


Två ord och känslor som förstör oss. Jag känner ett par personer som har ganska mycket av dessa två känslor inom sig. Som är ilskna och hatar folk hit och dit. Jag läser bloggar och blir ledsen för personerna, för jag förstår inte hur man kan vilja ha dessa två känslor inom sig och använda de titt som tätt.

Jag förstår att man kan vara förbannad ibland, det blir jag också, men för min del handlar det om en kort ilska, som nästa dag är borta. När det gäller hat, så finns det inte inom mig. Det finns inte en endaste människa på denna jord som jag hatar. I det läge som jag befinner mig i personligen, så är hat omöjligt för mig att känna gentemot någon. Det är något så starkt, och något som förstör en så mycket, så att jag inte ens kan tänka mig att känna detta. Visst gör folk en illa, men jag känner snarare en enorm besvikelse. För de som kan göra oss mest illa är de som står oss närmast, de man litar mest på. Och när någon bryter min tillit, så blir jag besviken, inte arg, visst övergår kanske besvikelsen till ilska, men ilskan är snarare riktad mot mig själv, att jag var så dum att lita på denna person.

Vad tycker ni om det hela?
P.S. Inget som har hänt, läste bara ännu en gång i en blogg o ha, och tänkte att jag skulle skriva något D.S.

xoxo,
Vicky

2 comments:

Miss Diana said...

Jag tror på det dom flesta säger, utan hat finns inte kärlek och vice versa. Dom två orden är motpoler, precis som Ying och Yang, svart och vitt, det ena måste finnas annars slutar det andra att existera. Så jag tror inte på när folk säger att dom inte känner hat eller inte hatar, dom kanske bara inte vet vad det innebär. Jag kan lätt säga att jag hatar alla förbanna äckliga vidriga människor som våldtar barn och andra människor, dom som misshandlar barn, som pedofiler och som t.o.m dödar sina barn. Jag hatar dom verkligen. Men det finns ingen i min omgivning jag hatar, för då skulle jag väl inte va med dom.. Logiskt.

Vicky M said...

jag vet inte, men jag kan verligen inte säga att jag känner hat genetemot någon. Jag an tycka saker och ting är hemsa, men hat kan jag inte känna. iaf inte just nu, sen vet jag jue inte hur det kommer att vara längre fram :)