Skriver mitt liv om och om och om igen...

Värsta som finns är att inte veta, jag hatar att inte veta, veta vad jag ska göra, hur livet kommer bli, vill gå till en spågumma, men vågar jag?

Mina föräldrar bråkar me mig om typ allt gällande min flytt. Började i morse me min mamma som blev vansinnig över lägenheterna som jag tittar på, sen blev hon ännu mer vansinnig när jag sa att jag ville ha ännu en ny resväska, att jag inte skulle klara mig me 20kg som baggage dit. Det hela hjälpte inte när jag gjorde klart för henne att jag absolut inte tänkte komma till Sverige över jul, jag hatar att fira jul i Sverige det suger, gjorde klart att skulle jag någonstans så var det till min moster i Polen och ville de (d.v.s. mina föräldrar) inte träffa mig så kunde de fira sin jul i Sverige, för julfirande i Sverige e inte jul för mig, då kan jag lika gärna stanna kvar i Innsbruck! Min mamma blev skitarg, sa att jag bara kunde vara snäll och trevlig när jag behövde pengar av dem och gick ut på balkongen för att ta sig en cigg. Där var vår diskussion slut... Jag körde in till stan för att träffa Kattis. Vi skulle luncha och självklart va jag redan sen...

Sen kommer jag hem, med TIGI-produkter i ena handen, vilket min pappa direkt kommenterar. Sen ber jag snällt att han ska köra mig hem till Jennifer ikväll, varpå han frågar hur jag ska komma hem därifrån? Ja vi ska in till stan, vi ska ut. Då börjar nästa uppläxning, att jag ska flytta, och så ska jag ut och slösa en massa pengar, sprit, inträde, taxi etc. Mamsen ställde sig dock bakom mig och sa att jag faktiskt varit borta i typ 2 månader och att jag snart åker igen så han får ge sig.
.
Sen fick jag reda på att papsen funderade på att låta mig ta me Mercan ner till Innsbruk, men efter att ha sett mina pics från Round-Tripen med min hastighetsmätare en bit över 180km/h, så sa han never ever. Han hade en lång (högljudd) predikan om att han haft körkort i över 30 år och aldrig betett sig som en dåre sådär, sen fick jg höra på hur mycket pengar jag slösat på mina hästar och avslutningsvis att han inte ville ha en kvaddad bil..

Så nu vet jag inte ett skit! Ska jag flyga ner, eller kommer jag få bilen? Packningen beror på därefter, vore skönt att bila ner med tanke på att jag skulle få me mig sjukt mycket grejjer. Mamsen sa att papsen kunde köra mig ner, NO WAY sa jag, tänker inte åka 1300km i 120km/h, no way!
Så snälla, alla säg inte att ag lever det perfekta livet, without any problems...It's not always as easy as it looks like...

To be continued...

Soundtracket till A Walk to Remember me Mandy Moore, e sjukt bra =)

Mandy Moore - Only Hope
There's a song that's inside of my soul.
It's the one that I've tried to write over and over again
I'm awake in the infinite cold.
But you sing to me over and over and over again.

So, I lay my head back down.
And I lift my hands and pray
To be only yours, I pray, to be only yours
I know now you're my only hope.

Sing to me the song of the stars.
Of your galaxy dancing and laughing and laughing again.
When it feels like my dreams are so far
Sing to me of the plans that you have for me over again.

So I lay my head back down.
And I lift my hands and pray
To be only yours, I pray, to be only yours
I know now, you're my only hope.

I give you my destiny.
I'm giving you all of me.
I want your symphony, singing in all that I am
At the top of my lungs, I'm giving it back.

So I lay my head back down.
And I lift my hands and pray
To be only yours, I pray, to be only yours
I pray, to be only yours
I know now you're my only hope.

hmmmmm, hmmmmm, oooooh.

puSS,
xXxVickanxXx